Sven Alpberg 1030 - 2018
ESKILSTUNA
Sven-Olov, som du döptes till, föddes i Eskilstuna en vinterdag i januari 1930. Du har varit med om en värld i stor förändring, det mesta till det bättre…
Året när Sven föddes hade exempelvis endast en halv miljon hushåll telefon i Sverige, planeten Pluto upptäcktes detta år av en amerikan, och en lag infördes som sa att polisen bara fick använda “sabel” under kvällar.
Sven växte upp i “smedstaden” Eskilstuna. Till en början bodde han ensam med sin farmor, då hans mamma Maja (Maria) och pappa Ragnar inte var gifta, och därför behövde en möjlighet att hitta ett bra boende och en försörjning först. Efter några år så kunde så familjen flytta ihop. Sven var det enda barnet och fick en trygg uppväxt. Han visade tidigt en stark vilja och en nyfikenhet, som också verkar ha gått i arv till efterföljande generationer.
Sven hade förmågan att lyckas; både i ”kärlek”, inom idrotten, och i sitt arbete. Han såg få hinder, men möjligheter i det mesta. Han har berättat hur han som liten vid ett tillfälle träffade på en högst rejäl släkting eller på annat vis bekant. De sades honom att den mannen var en ingenjör. Det ordet lade den lille Sven-Olof på minnet…
Direkt efter realskolan började Sven att arbeta på en fabrik i Eskilstuna, där han svarvade borrar och utförde annat verkstadsarbete. Efter förrättat värv bedrev han sedan kvällsstudier under flera år – för att bli en “riktig” …ingenjör.
Som aktiv friidrottare i GUIF slog han rekord efter rekord på löparbanorna. Att springa 100 meter på 11 sekunder blankt på grusbanor är även idag svårslaget. Det var genom friidrotten som han också till slut träffade sin snabbfotade och längdhoppande Ulla, som senare kom att bli hans fru och kompanjon på livets resa.
INGENGÖREN
När Sven slutligen tog sin eftertraktade examen, fick han omedelbart arbete i Västerås. Efter bara något år blev det en ny anställning, som konstruktionsingenjör på ingenjörsfirman HEBE i Örebro. Flyttlasset gick så till Esbjörnsgatan 106, tillsammans med fru och en liten nyfödd son – Mats.
Sven arbetade 6 dagar i veckan på HEBE för att betala lånet på radhuset, tätt uppbackad av Ullas markservice och nätverkande på hemmaplan.
Under åren på HEBE var Sven med och utvecklade firman till ett stort och respekterat företag. Det köptes senare av det internationella svetsföretaget ESAB. Sven ansvarade för ESABs “stora kunder” och blev personligen en starkt bidragande orsak till många internationella framgångar.
Sven var sällan rädd för utmaningar, och genom resor över hela världen hittade han ofta effektiva och “smarta” lösningar för sina kunder och han skrev ofta stora kontrakt – på allt ifrån transportbandslösningar för betongindustrin, reaktorkärl till kärnkraftverk, bygglösningar för skeppsindustrin och svetsanläggningar för att göra ubåtsskrov till både Frankrike och Ryssland.
ESAB
Höjdpunkten på karriären inom ESAB kom när Sven efter år av slit lyckades få igenom en “jätteorder” med en lastbilstillverkare i det dåvarande Sovjetunionen. Affären var så stor och uppmärksammad att dåvarande statsminister Ingemar Carlsson personligen närvarade vid kontraktets undertecknande i Moskva. Sven fick för detta ett hedersomnämnande i form av “ESAB Oscars” med prisutdelning och galamiddag i Österrike tillsammans med Ulla.
Detta ägde rum vid en tid då “järnridån” fortfarande fanns kvar, och livet i Sovjet med spioner och politruker kunde göra även enkla saker väldigt komplicerade. Den som känner Sven har troligen inte har missat de spännande historierna från denna Rysslandsaffär.
PRIVAT
Trots allt resande var Sven inte den som låg på sofflocket när han kom hem. Tillsammans med Ulla gav han sina barn en trygg och lärorik uppväxt med aktiviteter och äventyr under i princip varje helg och semester. Det var fjällvandringar på sommaren i Norge och Sverige. Bärplockning och skidåkning på längden, och upptäcktsfärder i Kilsbergen.
Det största privata projekt som Sven och Ulla tog sig an var nog ändå att köpa bondgården i Hjortsberga. Avstyckad och klar med lite mark och två hus som behövde renoveras. Detta gjordes grundligt med en ingenjörs hand och huvud och en hustrus tålamod, järnvilja och starka nypor.
Här spenderades alla somrar efter köpet, och barnen Mats, Finn och Björn var kanske den sista generationen som fick uppleva det traditionella gamla jordbruket tillsammans med “grannbönderna”. Att vara med och hässja hö, få hjälpa kalvar till livet, slakta grisar och plöja åkrar.
Idrottsintresset växte Sven aldrig ifrån. Spikskorna lades på hyllan och ersattes med tennisracket och senare även orienteringsskor och skidor. Ytterligare aktiviteter adderades på helgerna med resor till orienteringstävlingar runt om i Mellansverige där hela familjen deltog.
När barnen så småningom flugit ur boet så började tiden då Sven och Ulla tillsammans reste ut i världen för att upptäcka regnskogar, paradis och savanner.
Svens hyste en förkärlek till foto, konst, design, retorik och ordet. Detta syntes väl i hemmet. Val av möbler, tavlor, keramik och böcker var noga genomtänkta.
I källaren i villan på Kiselvägen i Lundby byggdes ett fotolabb med mörkrum och kemikalier. Svart-vita bilder trädde fram i baljorna, nyfiket övervakat av övriga i familjen. Många av bilderna kom också upp på väggarna i huset.
Musiken i huset kom oftast från Ellington, Sinatra, Rammel, Zetterlund, Vreeswijk och Taube. Hans nära minns med kärlek hur det uttryck för glädje och kommunikationsvilja som levde kvar längst i hans liv var att nynna visor av Taube…
När man summerar ditt liv Sven, ställer man sig frågan hur du, hur ni, hann med allt. Tillsammans med Ulla lyckades ni uppfostra tre lite “vilda pojkar”. Ni gav dem så mycket kärlek, och dessutom till alla barnen, Pia, Helené, Åsa, Siri, Ian, Emil, Johan, Dante Lyra och Hampus.
Det är “bra jobbat” som man säger inom “idrottsvärlden”
Sven – du lämnade denna jord lugnt och stilla efter att ha bidragit med så mycket. Du kommer alltid att finnas med i tankarna hos dina nära . De vill tacka dig för allt du gav.
Sven hade en favoritdikt från Närkeskalden “Jeremias i Tröstlösa” som låter så här på “närkingska”
En borde inte sova när natta faller på,
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Dä ä så tyst och stilla, Te sova vore illa.
ja vandrar mina vägar över äng & genom skog,
å stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog
